Echidna
Tachyglossus aculeatus
Australiens svar på våran igelkott och tillsammans med Platypus de enda däggdjur som lägger ägg och producerar mjölk till sina ungar. En echidna [-ki-] väger mellan två och sex kilo och kan bli upp till 40 cm lång, jämfört med igelkotten är dess nos mycket längre, tungan är också lång och klibbig för att myror och termiter skall fastna när den, vanligtvis vid gryning och skymning, plundrar myrstackar och termitbon. Dess klor är kraftiga vilket gör att den snabbt och effektivt kan gräva för att nå mat, men även när fara hotar då den på ett ögonblick gräver ned sig eller rullar ihop sig till en boll för att skydda det känsliga magpartiet. Förutom de synliga taggarna har de även en päls för att hålla värmen, den kan variera i färg beroende på klimat från mörk bruna till ljust beige. Cirka tjugo dagar efter parning gräver honan ner sig i sin håla och lägger ett ägg, när det kläckts söker sig ungen (kallad puggle) till den tillfälligt utvecklade pungen och tillbringar därefter dryga tio veckor där. Det främsta hotet för echidnan är bilen, andra hot är katter och hundar, även vilddjur såsom tex dingos.

Saltvatten-krokodil, Estuarine crocodile
Crocodylus porosus
Saltvatten krokodilen är världens största levande reptil som sedan dinosaurierna försvann för miljoner år sedan överlevt. De tros bli upp till hundra år gamla och kan uppnå en längd av sju meter, flertalet är dock runt 4-5 meter. Vuxna krokodiler är mörkare än ungarna och har gråa eller beiga partier, undersidan av kroppen är gulvit. Dessa krokodiler påträffas i nordvästra Australien, längs med kusten från the Capricorn Coast upp till Broome i västra Australien, de lever huvudsakligen i mangrove kantade flodmynningar, men kan återfinnas i öppet hav eller träsk och vattenhål upp till 20 mil inåt landet. En typisk pose för dessa djur är att ligga stilla och gapa med munnen, anledning är att de är kallblodiga, dvs blodet håller inte en konstant temperatur utan varierar med temperaturen i luften, att gapa hjälper då till att kyla ned kroppstemperaturen till runt drygt 30°C. Saltvattenkrokodilen äter det mesta, mindre byten såsom fisk, kräft och kräldjur är vanligt men de tar även, om tillfälle ges, allt från boskap och kängurur till människor, ett vanligt tillvägagångssätt är att lurpassa vid vasskanten för att på en ögonblicks sekund överfalla och dra ned sitt byten i vattnet för att dränka det.Honan lägger mellan 40 till 60 ägg vilka hon vaktar i 90 dagar, beroende på ruvningstemperaturen utvecklas honor eller hanar i äggen, ligger temperaturen på 31.6°C blir det pojkar, varmare eller kallare så blir det flickor. När dom kläckts bärs dom ut i vattnet av mamman men endast en liten del av alla nykläckta överlever. Saltvatten krokodilen har tack vare att ett antal människor varje år blir överfallna och dödade fått ett oförtjänt dåligt rykte, men använder man bara sitt sunda förnuft när man närmar sig deras territorier, och följer råd av lokalbefolkning samt är observant på varnings-skyltar är risken för att bli överfallen minimal, flertalet av de olyckor med dödlig utgång inträffar då dumdristiga Crocodile Dundees eller Steve Irwins försöker vara käcka.

Box Jellyfish
Chironex fleckeri
Under sommartid (oct-juli) är det förenat med livsfara att bada i grundare vatten vid kusterna längs norra Queensland, Northern Territory och Western Australia, inte nödvändigtvis på grund av hajar eller krokodiler, den största anledningen är stingers eller giftmaneter. Över 80 personer i Australien har mist livet på grund av dessa djur trots att nät läggs ut för att vid högsäsong hindra dom från att komma för nära badstränder. Dessa genomskinliga djur kan väga upp till sex kilo och ha en diameter på mellan 20 och 30 cm. Det är med sina tentakler, som kan bli upp till 3 meter långa, som dom med ett kraftfullt och effektivt gift paralyserar sina byten, oftast fisk och kräftdjur. Då människor råkar ut för dessa maneter beror utgången på var man blivit stungen, men giftet är starkt och framkallar en obeskrivlig smärta, eventuell medvetslöshet och kan lämna fula ärr. Vid lindrigare skador då mun-mot-mun metod, hjärtmassage och läkarvård inte behövs används vinäger (se bilden) för att tillintetgöra de kvarvarande giftcellerna.

Koala
Phasolarctos cinereus
Koalan är ett pungdjur med god klättringsförmåga tack vare starka och välanpassade armar och ben utrustade med vassa klor som underlättar greppandet. Dess päls är gråbeige och mycket tjock, bröstpartiet är vitt. Även pälsen runt och i öronen är vit och fluffigt, nosen svart och läderaktig. På grund av dess fina päls kom koalor att jagas och miljontals dödades, nu är antalet mycket lågt och allt görs för att få dom att föröka sig. Koalan kan synas slö och långsam men kan exempelvis då den känner sig hotad vara riktigt akrobatisk och på marken kan den skutta fram snabbt. Liksom flertalet vilda djur här håller den sig lugn dagtid, och är vid gryning och skymning som mest aktiv. Dieten består uteslutande av eukalyptusblad och således återfinns dom där dessa träd växer, huvudsakligen längs med östkusten. Parning sker under sommaren och efter fem veckor föds en 2.5cm-stor unge (kallad joey), den kravlar sig därefter upp till pungen för att där dricka mjölk och spendera 6 månader.

Wombat
Vombatus ursinus
Ännu ett pungdjur som trots yttre olikhet är nära besläktad med koalan. Wombaten påminner om en stubbig kortbent gris med tillplattat huvud och korta öron. Den har kraftiga klor för att effektivt kunna gräva och en grov brun-grå päls, vikten kan uppgå till 40 kilo. Liksom hos övriga pungdjur kravlar sig den cm-stora ungen upp till pungen där den i detta fall stannar mellan sex till tio månader innan det är dags all komma ut. Wombaten är gräsätare så födan består således utav gräs, växter och rötter. De lever i bergiga skogsområden i östra Australien och tillbringar två tredjedelar av sitt liv under jorden i hålor där de får ett naturligt skydd mot kyla, värme, regn och skogsbränder. Liksom för många andra vilda djur är den största faran människan, och även om inte överkörda Wombats ses lika ofta som till exempel överkörda kängurur mister många livet på vägarna, även rovdjur såsom dingos och hundar utgör ett hot.

Dingo
Canis lupus familiaris dingo
Australiens vildhund återfinns i de delar av landet där den har tillgång till dricksvatten, med undantag för Tasmanien. Ursprunget är något oklart men den tros ha anlänt till kontinenten för cirka 4000 år sedan och blev en kär vän till Aboriginerna som de jagade, vaktade och levde tillsammans med. Dess korthåriga päls kan variera i färg från beige till röd och brun, de skälller inte som vanliga hundar utan ylar. De jagar huvudsakligen under nattetid, föredrar däggdjur men fångar även insekter och andra smådjur. Honan föder tre till fyra valpar vilka sedan stannar hos föräldrarna i upp till tre år.

Stinging Tree
Dendrocnide moroides
Växt förekommande i de tropiska delarna av Australien, 1 till 5 meter hög med stora hjärtformade blad. Stammen och bladen är täckta med hår eller tunna taggliknande delar som liksom hos brännässlan vid kontakt kan svida rätt rejält, skillnaden är dock att svedan och smärta här kan sitta i upp till ett år.

Pingviner och kameler kan man också träffa på här, 
dock ej unika för Australien