Tasmanien Fakta

-

Denna gröna och bergiga ö söder om fastlandet som storleksmässigt påminner om Irland ligger på motsvarande latitud som Rom, New York och Istanbul, men där upphör också de flesta likheter, tack vare öns isolerade läge är tex halten av luftföroreningar på Tasmanien långt ifrån de i ovanstående städer, vid den nordvästra kusten där frisk vind från the roaring forties kommer in har man uppmätt den renaste luften i världen, bara det borde vara värt ett besök.

Tasmanien som en gång hängde samman med övriga Australien skiljs nu från fastlandet genom Bass Strait och ligger 240km söder om Victoria, österut ligger Nya Zeeland och åt väster finns bara vatten och vatten, Indiska Oceanen, första land blir småöar tillhörande Argentina hundratals kilometer därifrån. Många mindre öar hör till Tasmanien, såsom Bruny, the Hunter Islands, the Furneaux Group, Macquarie Island och King Island, alla med varierande flora och fauna, från exotiskt färggranna fåglar och regnskog till kolonier med pingviner och mindre frodig grönska, detta är något som sammanfattar Tasmanien i ett nötskal, en otrolig mångfald trots att ön är relativt liten, här finns milsvida badstränder, djupa regnskogar, hedar, insjöar och älvar, ogenomträngliga orörd vildmark, vingårdar, fruktodlingar, ödeland, bördiga jordbrukslandskap, höga berg och djupa dalar. Ungefär 25% av ön är avsatt som nationalpark (18st) därav fyra som är upptagna på FNs världsarvslista, Cradle Mountain-Lake St.Clair, Walls of Jerusalem, South West och Wild Rivers.Tasmanien har också ett mer historiskt och kulturellt arv än resten av Australien, gamla kyrkor, byggnader och broar från gångna sekel som för tankarna till engelsk landsbygd.
Tack vare sin storlek är Tasmanien lättutforskat och betydligt mer hanterbart än fastlandet, på en vecka i hyrbil hinner man köra runt hela ön och se det mesta, därmed inte sagt att en vecka är nog, men distansmässigt jämfört med övriga Australien, där du kan köra i dagar utan att det på kartan verkar som om du rört dig ur fläcken är Tasmanien annorlunda och intressant.

Klimatet och naturen påminner om det vi har i Sverige, inte lika torrt, rött och dammigt som övriga Australien, från flygplansstolen blickandes ner mot ön märks skillnaden direkt, ser precis ut som Sverige. Vädret är dock relativt oförutsägbart, speciellt på hösten kan det snabbt växla från solsken och vindstilla till regn och storm, för att sedan klarna upp, lagom tills du fått på dig skorna och jackan och är på väg ut så öser det ner igen, detta innebär många regnbågar under en solskensregnig dag.
Statens största produktion är metall och metallföremål, det finns även många sågverk och skogsindustrin är stor, urgamla inhemska träd fälls tyvärr på löpande band och ofta ses lastbilar med stora lass på vägarna. Tasmansk ull är också populärt, på östsidan är det fårfarmeri som gäller och i nordväst är jordbruksproduktionen (mejeri) viktig, äppelodling bedrivs också och det är inte för intet som ön kallas äppelön. Utvinning av koppar, zink, tenn, bly och järn har ökat på senare år.

Tasmanien som en gång hängde samman med övriga Australien skiljs nu från fastlandet genom Bass Strait och ligger 240km söder om Victoria, österut ligger Nya Zeeland och åt väster finns bara vatten och vatten, Indiska Oceanen, första land blir småöar tillhörande Argentina hundratals kilometer därifrån. Många mindre öar hör till Tasmanien, såsom Bruny, the Hunter Islands, the Furneaux Group, Macquarie Island och King Island, alla med varierande flora och fauna, från exotiskt färggranna fåglar och regnskog till kolonier med pingviner och mindre frodig grönska, detta är något som sammanfattar Tasmanien i ett nötskal, en otrolig mångfald trots att ön är relativt liten, här finns milsvida badstränder, djupa regnskogar, hedar, insjöar och älvar, ogenomträngliga orörd vildmark, vingårdar, fruktodlingar, ödeland, bördiga jordbrukslandskap, höga berg och djupa dalar. Ungefär 25% av ön är avsatt som nationalpark (18st) därav fyra som är upptagna på FNs världsarvslista, Cradle Mountain-Lake St.Clair, Walls of Jerusalem, South West och Wild Rivers.Tasmanien har också ett mer historiskt och kulturellt arv än resten av Australien, gamla kyrkor, byggnader och broar från gångna sekel som för tankarna till engelsk landsbygd.
Tack vare sin storlek är Tasmanien lättutforskat och betydligt mer hanterbart än fastlandet, på en vecka i hyrbil hinner man köra runt hela ön och se det mesta, därmed inte sagt att en vecka är nog, men distansmässigt jämfört med övriga Australien, där du kan köra i dagar utan att det på kartan verkar som om du rört dig ur fläcken är Tasmanien annorlunda och intressant.

Ön upptäcktes av Européerna 1642, närmare bestämt av holländaren Abel Tasman som döpte den till Van Diemen´s Land, men det var James Cook, som 1777 besökte ön, som tog ön i brittisk besittning och 1803 etablerades där en straffkoloni.1825 blev Tasmanien en självständig delstat efter att ha tillhört New South Wales och 1856 utsågs den första regeringen, namnet Van Diemen´s Land ändrades samtidigt till Tasmanien 
Ursprungsbefolkningen som vid tiden för kolonialiseringen uppgick till 5000 och som bott på ön i cirka 40.000 år innan europeerna kom minskade snabbt i antal, dels på grund av motsättningar mellan dem och nybyggarna och även på grund av sjukdomar som européerna förde med sig, som för dom inte var livshotande men som för de isolerade Aboriginerna som aldrig förr stött på liknande virus- och bakterier-stammar kunde vara dödliga. Fram till 1835 dödades omkring 4000 aboriginer och till slut återstod endast 135 som fördes till Flinders Island där alla utom 44 så småning om dog, 1847 fördes de resterande tillbaks till fastlandet där den siste 25 år senare avled, därmed hade engelsmännen lyckats utrota hela ursprungsbefolkningen.

Att ta sig dit... snabbast och bekvämast är som i övriga Australien att flyga, tar cirka 45 minuter från Melbourne, lågprisflyget Virgin Blue har pressat priserna gentemot Qantas och väljer man att landa i Launceston istället för i huvudstaden Hobart sjunker priset ytterligare något, annars är det båt som gäller, en 14 timmars tur som går nattetid men jämförelsevis inte speciellt billigt.

Hobart
Tasmaniens huvudstad och näst efter Sydney Australiens äldsta stad, vackert belägen intill floden Derwents utlopp i havet, omgivet av berg däribland det imponerande Mount Wellington(1270m) till vars vindpinade topp en slingrig brant bergsväg leder. Hobart är fullt av historiska byggnader, både charmiga och pittoreska men även intressanta byggnader som skvallrar om gången tid, kultorn där man högst upp släppte blydroppar för att under färden ner formas till perfekta kulor, signaltorn som användes för att signalera när främmande skepp närmade sig, här finns även många hamnar och kajer med tillhörande byggnader.

Wrest Point Casino, Hotel, ett av Hobarts landmärken, Australiens första casino och rent arkitektoriskt ett högt torn utformad som en jättepapiljott. Cadbury Chocolate Factory, tillverkare av de populäraste chokladsorterna i Australien, guidad tur kan bokas och man kan iklädd hårnät se hur hela processen går till och provsmaka sortimentet. Hobart är för övrigt också slutmål för regattan Sydney-Hobart Yacht Race som startar vid juletid varje år och som innebär en hård 100 mila seglets över hav på farliga breddgrader.

Port Arthur
en av Tasmaniens mest besökta platser ligger på Tasman halvön i den sydösta delen, cirka 100 kilometer från Hobart. Denna näst intill rymningssäkra straffkoloni från 1833, för deporterade brittiska straffångar, vackert beläget vid kusten fick snabbt ett rykte om sig att vara ett helvete på jorden. Hit skickades hundratals av de mest besvärliga fångarna, totalt genom åren kom 13.000 fångar att avtjäna sina straff här, vissa med diskutabla brott i sina register, i värsta fall räckte det med att stjäla en näsduk från någon i en dimmig gränd i London för att bli utvisad och slängd ombord på ett skepp för att tillbringa månader ombord innan Australien nåddes. Port Arthur var mellan 1840-50 självförsörjande och fångarna tillverkade båtar, skepp, kläder, skor, tegelstenar, möbler, det odlades även grönsaker och trädgårdar anlades. Därefter blev det lite problematiskt eftersom fångtransporterna sinade och mindre och mindre arbetskraft kom in, 1877 stängdes verksamheten och platsen gavs till och med ett annat namn, Carnarvon, för att associeras mindre med de grymheter det stått för, 1927 återtogs dock namnet Port Arthur och nu har platsen blivit lite utav en vallfärdsort för australiensarna genom sin historia och länk till förfäder, de deporterade fångarna som frigavs bosatte sig på ön och de flesta människor på Tasmanien har således fångar som förfäder.

Resterna av Port Arthur

Tulpanfält vid Table Cape med fyren från 1885 i bakgrunden

Wynyard
Vacker del av Tasmanien beläget i nordväst med ca. 6000 invånare, här finns den bördigaste jorden på ön, gröna dalar som rullar ner mot kusten och det är inte förvånande att mjölk och ostindustrin är stor, ostarna exporteras till och med till England, USA och Japan. Fossil Bluff några km från centrum är en fyndplats där man funnit de äldsta fossilerna i Australien av bl.a pungdjur.Table Cape är ett populärt utflyktsmål lite utanför staden med en fyr från 1885, varje år i oktober hålls här även en tulpanfestival och tulpanlökodlarna vid Table Cape visar upp ett bedårande färgspel, stora fält med tulpaner i regnbågens alla färger pryder landskapet, efter ett tag huggs dock blommorna ner och blir liggandes i och med att det är själva löken som är viktig.

Stanley
Väster om Wynyard ligger denna turistmetropol med campingplatser utspridda överallt längsmed kusten. Här låg en av de första valfångststationerna och många av de ursprungliga byggnaderna är väl bevarade. Stanleys kännetecken och som gör staden så speciellt är den 152 meter höga klippan the Nut, troligen av vulkaniskt ursprung, som reser sig som en brant kuliss bakom staden, lift upp för den bekväme annars väntar en 10-15 minuters rolig(svettig) klättring på asfalterad väg som mot slutet blir lustiga-huset brant! Väl uppe finns promenadstigar och man får strosa runt ett bra tag för att ta sig till alla utkiksplatser.  

Queenstown
En före detta guldgrävarstad som när guldet sinade behöll sin dragningskraft tack vare att även koppar började hittas. Att närma sig denna gruvstad med 4000 invånare är en syn som ingen kommer att glömma, ett dött beigegrått bergigt landskap som påminner om en annan planet. Först nu över 30 år sedan det sista smältverket, som i årtal spytt ut gifter i naturen, lades ner, början det så smått grönska.

Cradle Mountain-Lake St Clair National Park
Tasmaniens mest populära och välkända nationalpark med flertal vandringsleder i natursköna miljöer, hedlandskap, glaciärer, höga bergstoppar och sjöar bildar ett storartat sceneri.

Richmond
Stad med historiska anor och först anlagd som en rastplats mellan Hobart och Port Arthur. Den av straffångar byggda Richmond Bridge, daterad 1823 och därmed Australiens äldsta bro, är stadens kännetecken, med sina vackert välvda bågar är den inte bara den äldsta utan säkerligen även den vackraste. I Richmond finns även St John´s Church, Tasmaniens äldsta katolska kyrka från 1836.

Bicheno
Välkänd semesterort på östkusten med kräftfiske som huvudnäring. Området har fina stränder och till skillnad från övriga tasmanien relativt pålitligt väder. Dess milda klimat har givit staden smeknamnet solstaden och temperaturerna rör sig mellan behagliga 25-30 på sommaren och 10-15 på vintern. Här finns även chans att se pingviner promenera iland vid mörkrets inbrott.

Tigrar och Djävlar
Två av tasmaniens på djurfronten mest kända profiler är den tasmanska pungdjävulen och den tasmanska tigern, den förstnämnda är förärad en alldeles egen sida här på igelkott.com. Den tasmanska tigern, Thylacine (bild till höger) tros vara helt utrotad trots att vissa optimister vägrar tro det och ser som sin livsupppgift att spåra upp exemplar, den sista kända dog dock i fångenskap på Hobart Zoo 1936. Nu pågår kloning- och genexperiment för att försöka återskapa denna art som mänskligheten så effektivt, på grund av dess päls och angrepp på tamboskap lyckades utrota.

Errol Flynn
En av 1930-40 talets stora filmstjärnor, Errol Flynn (1909-1959), kom från Hobart, Tasmanien. Familjen flyttade dock efter ett tag till England där unge herr bråkmakare Flynn mer eller mindre lyckades bli reglerad från varenda skola han placerades i. Efter ett antal udda småjobb provade han på skådespeleri, tack vare sin charm och spänst föll filmmakarna i Hollywood pladask, han blev erbjuden jobb och flyttade till Amerika.  Efter premiären av piratfilmen Captain Blood 1935 var Errol Flynn med ens en av de hetaste skådespelarna i Hollywood, komedier och western-filmer följde men det var utan tvekan hans romantiska äventyrsfilmer som publiken föredrog. Flynns privatliv var minst lika äventyrligt som någon av hans filmer, den obotliga kvinnotjusarens och festprissens vilda leverne bidrog bland annat till våldtäcktsanklagerser och så småningom började drickandet sätta sina spår, karriären avtog och den magnetiska charmen likaså, under efterkrigstiden och fram till sin död visade han i några filmer lite av sin forna hjälteglans, men fick även, på grund av sitt privatliv, många alkoholistroller, Errol Flynn dog 1959, 50 år gammal.

Den där Mary...
Det kan knappast ha undgått någon att en tasmanskfödd dam lagt vantarna på danske kronprinsen. Mary Elizabeth Donaldson föddes i Hobart 1972, yngst i en syskonskara av fyra. Hennes två systrar, Jane (1965), apotekare, och Patricia (1968), sjuksköterska, bor i Hobart medan brodern John (1970) är bosatt i Perth och jobbar inom gruvindustrin. Pappa matematikprofessor John (1941) från Skottland pendlar mellan Hobarts universitet och Oxford. Mamma Henrietta avled 1997 efter sviterna av en hjärtoperation. Fadern omgift 2001 med Susan Moody, kriminalförfattare. Efter handel och juridikstudier i Tasmanien och Sydney jobbade Mary bland annat på en mäklarbyrå i Sydney och reklambyrå i Melbourne. Sport och hästintresse har alltid funnits och hon har hunnit med en hel del resor runtom i världen. Efter månader av förberedelser och förväntan, i Danmark och på andra sidan jordklotet, och efter dagar veckor och månader av ihärdigt pluggande av danska seder och bruk, vokaler och, ve och fasa, uttal, vigdes Mary och Frederik den 14e maj 2004 i Köpenhamn, Donaldson byttes mot Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessa av Danmark, australiskt medborgarskap frånsades mot danskt, religion konverterades och papper skrevs på med allehanda paragrafer och regler som bland annat säger att vid skiljsmässa har hon ej rätt till vårdnad av eventuella barn, hur som helst, man vet aldrig vad som kan hända och vem man kan träffa när man är ute och festar, under olympiaden i Sydney 2000 träffade Mary en dansk sportfantast på en bar i Sydney, fyra år senare blir hon en del av Danmarks historiebok.