Två taggiga vänner...

Både igelkotten och echidnan (sv. myrpiggsvin) är på ovansidan täckta av taggar, och båda rullar på klassiskt igelkottsmanér ihop sig till en boll då den känner sig hotad, för stt skydda den enda delen på kroppen som skulle kunna skadas, nämligen underdelen. Båda arterna har också, från att ha varit relativt vanliga, blivit om inte utrotningshotade så åtminstone mindre i antal och betydligt svårare att få syn på. De två huvudsakliga anledningarna till minskningen är bilar, då många blir överkörda utmed våra vägar, och spridning av miljögifter i vår natur. Men trots att våra två taggiga vänner ser relativt lika ut, trots att de beter sig på samma sätt i många situationer, och trots att de drabbas, liksom de flesta andra vilda djur, av de gifter vi människor släpper ut, så finns det olikheter. Igelkotten hör till däggdjursgruppen insektsätare, och är besläktad med mullvaden och näbbmusen. Echidnan är också ett däggdjur men den tillhör undergruppen monotremer, av vilka endast tre återfinns på hela jorden. Monotremer är en unik art som verkar vara en blandning av det mesta, dom diar sina ungar som alla andra däggdjur, men dom föder dom inte utan lägger ägg. Vidare bär echidnan, som så många andra djur i Australien, sin unge i en pung, då taggarna börjar växa ut på ungen gräver hon dock i ordning en barnkammare som hon placerar den i.

.

Hem och barn:
Igelkotten föredrar att bosätta dig i utkanter av skogar, i trädgårdar och i parker. Ibland väljer den högar av trä och bråte som senare ska bli brasor, så gå noga igenom dessa innan ni tänder på. Igelkotten är ett nattdjur som under dagen vilar i sitt bo, vanligtvis ett ihåligt träd eller annat skyddande ställe. Bästa tiden att få syn på detta taggiga djur är under våren och försommaren då dom på jakt efter partner utför en hel del högljudda uppvaktningar. Igelkotten är trots sitt lite klumpiga utseende relativt vig, den klättrar på skrovliga väggar utan problem och distansmässigt kan den under en natt vandra flera kilometer. Ungar föds en eller två gånger per år, vid födsel är dom täckta med mjuka taggar som efter cirka tre veckor hårdnar, som så många andra djur är dom blinda de första veckorna efter födseln. Igelkotten diar sina ungar i 4-8 veckor, därefter lär mamman ut hur man fångar sin egen föda. Echidnan, som lägger ägg, får endast en unge åt gången. När ägget som hon lagt direkt i pungen kläckts kommer ungen ut, men den kommer att tillbringa ytterligare cirka 60 dagar i mammas pung tills den växt till sig från 1.5 cm till 10 cm, och börjat få taggar. Echidnan har inga spenar utan utsöndrar mjölk från porer. Med de starka klorna gräver dom sig fram i myrstackar och gamla murkna träd i jakt på föda. Echidnan har en lång snabelformad nos, inga tänder och svaga käkar. Dom fångar insekter likt kameleonten genom att sträcka ut sin klibbiga tunga som kan bli upp till 17 cm lång! Eftersom dom inte har tänder mal dom maten mellan tunga och gom som båda har en grov yta.

Objudna gäster:
Dessa båda djur med sina otaliga skrymslen och vrår är värdar för arméer av loppor, ohyra och smådjur, så tänk er för både en och två gånger innan ni gosar för mycket med dom eller låter dom komma i kontakt med andra djur. 

Inbjudna gäster:
Igelkottar som får mat utlagt återkommer regelbundet till samma ställe. Under hösten är det speciellt viktigt att hjälpa dom bygga upp en fettreserv inför vintersömnen. Igelkotten är köttätare och kattmat på burk är idealmat, vatten är ett välkommet tillskott och mjölk dricks också, kan dock irritera deras mage så ifall ni vill bjuda på mjölk se till att det är lättmjölk eller spä ut den med vatten.

Intressant fakta:

• Igelkottar kan klara av mycket höga halter gift, ett gram som skulle döda 300 människor dödar endast åtta igelkottar.
• I det gamla Rom brukade igelkottar användas som hårborstar, inte det allra smartaste med tanke på igelkottens arméer av loppor mellan taggarna. 
• 1872 skickade de första européerna en echidna tillbaks till England. I det medföljande brevet stod det att den hittats på en myrstack, tack vare det och sitt utseende fick den namnet fritt översatt, "taggig myrätare".
• Det latinska namnet för echidna, Tachyglossus, betyder "snabb tunga"
• Även om echidnan vanligtvis äter dagligen kan dom klara sig upp till en månad utan föda.
• Hanen har en vass gadd på bakbenets ankel, till skillnad från den på platypusen är denna dock ogiftig.